Ayahuasca – Naturmedicin för potentiell behandling av ALS

Av Daniel Gustafsson

Denna artikel har tillkommit efter fleråriga studier av etnobotanik och neurologiska sjukdomar, i syftet att finna naturmedicinska tillämpningar inom neurologi och en verksam form av naturmedelbaserad behandling för amyotrofisk lateralskleros (ALS) och andra närliggande motorneuronsjukdomar som Alzheimer’s och Parkinsons sjukdom.

I syd- och centralamerika har ursprungsbefolkningen i Amazonas en lång historisk tradition av att tillreda och förtära en naturmedicin kallad ayahuasca. Den skördas och prepareras av barken från en klätterväxt med namnet Banisteriopsis Caapi. Därutöver tillsätts ofta växtdelar från träd av typen Chacruna, Chaliponga eller Jurema, beroende på geografiskt område. (Psychotria Viridis, Diplopterys Cabrerana, Mimosa Tenuiflora).

Caapi-växt, Amazonas

Jordens regnskogar är en enorm resurs och en förutsättning för fortlevnaden av planetens ekosystem. Det uppskattas att ett stort antal oupptäckta medicinskt värdefulla växtarter ryms i dessa skogar. Många konventionella läkemedel har sitt ursprung i substanser utvunna ur regnskogsväxter som man sedan syntetiserat. Etnofarmakologer har länge känt till fallstudier som stödjer ayahuascaväxternas medicinska värde, men tillgängliga studier som styrker detta har tidigare varit begränsade.

Detta har dock reviderats då man har funnit att naturliga ämnen extraherade från ayahuascaväxter har unika restorativa och skyddande egenskaper specifika för celler i centrala nervsystemet i sammanhanget signalöverföring och muskelstyrning. Dessa skäl ger upphov till teorin att ayahusca kan utgöra en effektiv behandling av neurodegenerativa sjukdomar som ALS, Alzheimer’s och Parkinsons’s sjukdom. Lovande resultat har också påträffats vid studier av ämnet psilocybin, starkt närbesläktat med ämnen funna i ayahuasca, naturligt förekommande i särskilda arter av naturmedicinska svampar använda av ursprungsbefolkningen i samma geografiska områden där ayahuasca används.

Enligt Dr. Juan Ramos, överläkare vid avdelningen för neurologiska sjukdomar vid South Florida university, USA, tyder inledande studier på att dessa ämnen stimulerar bildandet av nya celler i centrala nervsystemet, i områden som styr ovan nämnda funktioner. Om denna teori kan omsättas i praktiken och kan utgöra ett eventuellt läkemedel som fullt återställer skadade eller förlorade celler återstår att se, men inledande resultat talar för att möjligheten finns. Ytterligare studier ledda av Dr. Jordi Riba vid Sant Pau-universitetet, Barcelona, tyder på paralleller mellan ayahuasca och förnyad nervbaneutveckling i neocortex. Även cancerforskare intresserar sig för ayahuasca, då alkaloider från dessa växter har visat sig effektiva specifikt mot bildningen av cancerceller, och tros kunna stabilisera och balansera funktionen i mitokondrierna, som försörjer kroppens och nervsystemets celler med energi.

Detta relaterar till ALS-forskning då abnorm mitokondriefunktion anses vara en av de huvudsakliga orsakerna till nervcellskador vid ALS, och att normaliseringen av metabolismen i mitokondrier från alkaloider i ayahuasca, genom modulering av signalsubstanser kan förebygga nervcellskador och öka överlevnadsgraden för återstående nervceller. Fungerande mitokondrier är direkt kopplade till nervcellernas överlevnad, och man tror att oreglerade intracellulära signalsubstansnivåer är en utlösande orsak till dysfunktionella mitokondrier, eller att de förstärker andra mekanismer med benägenhet att skada nervceller.

Eduardo E. Schenberg, Federal University of Sao Paulo:

“Det finns tillgängliga och tillräckliga bevis för att de aktiva ämnena i ayahuasca, speciellt dimetyltryptamin och harmin, har den positiva effekten att motverka cancerceller i cellkulturer som används i cancerforskning, och att dessa ämnen inverkar på biokemiska processer som är viktiga för behandlingen av cancer, både in vitro och in vivo. De få men seriösa rapporter som finns tillgängliga om människor med erfarenhet av ayhuasca som cancerbehandling, bör tas på allvar. Hypotesen är att kombinationen av (beta-Carboline) alkaloider och dimetyltryptamin närvarande i ayahuasca minskar blodtillförseln till tumörer, minskar celldelningen och aktiverar apoptos (programmerad celldöd) hos cancerceller, samt förändrar den obalanserade metabolism i cancerceller som orsakar mutationer”.

En studie vid Icahn School of Medicine i USA, påvisar sambandet mellan harmin i ayahuasca och återbildandet av insulin-producerande betaceller. Endast detta ämne bland de 100.000 som ingick i studien uppvisade denna specifika cellgenerativa förmåga, vilket tillsammans med övrig tillgänglig information indikerar att även processer där andra celler i behov av återskapande, såsom nervceller för ALS-patienter, går att påverka. Det finns även ett intresse att utforska dessa växters cellregenerativa egenskaper, inom forskning kring ryggmärgsskador. Harmin som förekommer i ayahuasca har även visat sig kunna reglera den synaptiska signalöverföringsprocessen i vilken glutamat omsätts, och i vilken grad exponering sker i nervsystemet, och därigenom reducera excitotoxiska reaktioner – en av orsakerna som tros utlösa ALS och med tiden förvärra dess symptom genom konstant överaktivering av receptorer i nervsystemet.

Förr ansågs ayahuasca och växterna som densamma tillverkas av som hallucinogener och man avfärdade betydelsen av dessa som om de vore naturdroger, en kontrovers som övergetts då det visat sig inte överensstämma med den forskning och erfarenhet vi idag besitter. En mer korrekt benämning, med hänsyn till ursprungskulturen i vilken ayahuasca ingår, är begreppet “enteogener” – vilket innebär växter som används i traditionella sammanhang för att framkalla upplevelser av en andlig natur, utifrån urinvånarnas eget perspektiv och förklaringsmodell. I flera länder, bl.a Peru, är ayahuasca ett fullt accepterat komplement till konventionell medicin, och många västländer har i allt högre utsträckning reviderat sin tidigare grundlösa och felaktiga attityd gentemot enteogena växter, i samband med ökad kunskap kring dessa.

Harmalin och andra liknande harmala-alkaloider som återfinns i B. Caapi, utgör en form av så kallade monoaminoxidashämmare. Monoaminoxidas (MAO) är ett enzym i kroppen som bryter ner signalsubstanser (t.ex serotonin). Hämningen av MAO gör att signalsubstansen kan stanna kvar i synapsen under längre tid än vanligt. Vissa antidepressiva läkemedel verkar på ett liknande sätt, då de stimulerar utvalda receptorer i ett område. Alkaloiderna från ayahuasca ska dock inte jämställas med konventionella antidepressiva läkemedel, då de har väldigt olika egenskaper även om de båda har förmåga att påverka samma sorts receptorer. En jämförelse är att de båda har liknande leveranssystem, men olika innehåll. De totala biokemiska egenskaperna i de ämnen som extraheras ur ayahuasca, och dess effekter är unika för dessa växter. Olika typer av harmala-alkaloider dämpar neurotoxiska metaboliter som kynurenin och pyridin-dikarboxylsyra, metaboliter med bekräftad korrelation till ALS, Alzheimer’s, Parkinson’s och Huntington’s sjukdom, alla inom vilka förhöjda nivåer av metaboliter hittats och som tros bidra till sjukdomsuppkomst genom interaktioner med motorneuroner i nervsystemet.

Harmalin, som tillsammans med harmin och tetrahydroharmin (samtliga olika former av mao-hämmare) utgör huvudkomponenter i medicinalväxten Banisteriopsis Caapi

Jämförelse mellan Dimetyltryptamin respektive Psilocin- och Serotonin-molekyl (Psilocybin omvandlas till Psilocin i kroppen)

Ayahuasca i normal och kontrollerad mängd är i sig ej giftigt eller skadligt för kroppen, men tillfälliga bieffekter som illamående och yrsel är vanliga vid förtäring av en stor eller koncentrerad mängd. Att kombinera vissa läkemedel med MAO-hämmare som ayahuasca innehåller en reversibel form av, kan dock innebära hälsofara under vissa omständigheter. Detta innebär att en förutsättning för att säkerhetsmässigt kunna inta ayahuasca, är att medicinen inte kombineras med några kontraindikativa läkemedel. Personer med epilepsi eller ovanligt högt blodtryck bör heller inte använda ayahuasca, eller göra så endast med extra försiktighet och under uppsyn. Obehagliga bieffekter från medicinen är i stor utsträckning dosberoende, och intag av en mindre mängd för strikt medicinskt ändamål innebär således i de flesta fall få eller inga biverkningar.

Vid sökande av information om ayahuasca, kan man påträffa ett fåtal negativt vinklade artiklar, som berättar om otursamma turister som på eget bevåg, eller som blivit lurade, dricker något helt annat än ayahuasca – såsom den giftiga växten datura, eller koncentrat från tobaksplantor med höga halter av nikotin – med allvarliga hälsokonsekvenser som följd. Detta leder till spridande av missrepresentativ information, och är tragiskt inte bara för de drabbade och deras anhöriga, utan också för de naturmedicinska samfund som verkar för främjandet av hälsosam användning av etnobotanisk medicin under seriösa former. Sensationalistiska rubriker och vinklade artiklar med obekräftade påståenden, skrivna av personer som saknar kunskap om etnobotanisk medicin, hjälper varken ALS-patienter eller andra med naturmedicinska behov. I flera länder, inklusive Peru, Brasilien och Costa Rica, finns ett flertal etablerade mottagningar som erbjuder ayahuascabehandling där korrekta växter odlas ekologiskt på området eller skördas i vilt tillstånd, och därefter bereds av erfarna botaniker.

B. Caapi frö och blommor

En av de tidigaste studierna av B. Caapi gjordes på 1920-talet, där patienter med Parkinson’s sjukdom upplevde god symptomlindring efter intag av växtextrakt. Man valde dock att inte vidareutveckla någon medicin med denna växt som utgångspunkt, och fokuserade istället på syntetiskt framställda ämnen avsedda för läkemedelsproduktion, då befintligt innehåll från naturliga växter inte utgjorde föremål för patent och därmed heller inte ekonomisk vinst. Ayahuasca ur medicinskt perspektiv uppmärksammas i takt med pågående studier, men är redan etablerad på flera platser. Skulle de upptäckter som redan gjorts på sikt leda till ett framtaget läkemedel, så ligger det dessvärre många år fram i tiden, då processen för framtagna läkemedel av uppenbara anledningar är tidskrävande gällande finansiering, tester och regelverk . Det intressanta är att ayahuasca redan är tillgängligt i sin naturliga form för individer med diagnoser där behandlingsmöjligheter saknas. För de som kan och vill prova finns, om än inga garantier, trots allt en möjlighet till symptomförbättring, bromsverkan och eventuell långsiktig förbättring. Som alltid varierar individuella resultat, och man bör tydliggöra att forskningen kring detta ännu befinner sig på ett tidigt stadium. Det är även viktigt att framhäva och därmed minimera de risker som finns gällande kontraindikativa mediciner och hälsotillstånd. I dagsläget bör dock denna information vara värd att känna till och utvärdera för den som ännu lever med progressiv motorneuronsjukdom.

Min personliga koppling till detta ämne och artikel är bortgången av en nära väns mor på grund av ALS år 2012. Sjukdomsförloppet skedde snabbt i hennes fall, och tyvärr var flera av de nu tillgängliga studierna omnämnda i artikeln vid tillfället ännu ej publicerade. Detta ledde mig till att vidareutforska kopplingen mellan enteogena naturmediciner och möjligheten till behandling av neurodegenerativa sjukdomar, och att informera generellt om värdet av dessa medicinalväxter.

B. Caapi är fullt laglig i de flesta länder, inklusive Sverige, på samma sätt som andra och mer kända naturmedel, till exempel rosenrot och CBD-olja. Precis som med andra naturläkemedel, är det upp till användaren att nyttja och kombinera dessa på ett sätt som inte innebär några hälsorisker eller interaktioner. Mediciner bör alltid behandlas med respekt, både konventionella och växtbaserade. En vanligt förekommande och mer känd art inom växtriket som faktiskt innehåller små mängder harmala-alkaloider är passionsblomma, även känd som passionsfruktträd. Koncentrationerna av dessa ämnen i torkade passionslöv och blommor är dock alldeles för låga (och frukten innehåller inte någon alls) för att kunna användas effektivt för de ändamål ayahuasca avser. Alkaloidprofilen sett till proportioner och molekylär strukturavvikelse mellan distinkta alkaloider, matchar heller inte helt B. Caapi, vilket i medicinskt avseende gör de respektive släktena ej likvärdiga. Extrakt från varierande arter av Passiflora utvinns och säljs emellertid i hälsokostbutiker som milda avslappnings- och sömnmedel.

Ämnet vid namn dimetyltryptamin som återfinns i de växter som traditionellt tillsätts ayahuasca utöver B. Caapi, är i sin isolerade form dock lagmässigt reglerat i vissa länder, klassificerad som en otillåten substans. (På tveksamma grunder enligt nedanstående redogörelse). Detta specifika ämne ger vid en viss koncentration upphov till ett tillfälligt förändrat medvetandetillstånd, ett ofta missförstått och stigmatiserat fenomen. En beskrivning av detta tillstånd är att det är drömlikt, att det stimulerar minnesförmågan och förmågan till abstrakt tänkande, och att det har terapeutiska egenskaper. Trots att dimetyltryptamin är naturligt förekommande i människokroppen, och antas produceras i små mängder av tallkottkörteln i hjärnan under sömnstadier då kroppen genomgår en reparativ fas, har ämnet i sin isolerade form förblivit illegalt i ett antal länder sedan 1960- och 70-talet, då beslutsfattare under dåtidens rådande moralpanik förhastat och godtyckligt kriminaliserade många ämnen, även naturliga, som antogs kunna påverka medvetandet. Detta trots det faktum att många av dem, inklusive dimetyltryptamin, aldrig påvisats utgöra egentlig hälsofara, och dessutom använts i sin naturliga form traditionellt av naturfolk för att behandla sjukdomar och hälsoproblem under århundraden. Saven från Chacrunablad har traditionellt använts mot migrän och insektsbett, och Juremabark för att behandla brännskador och påskynda sårläkningsprocessen. Dimetyltryptamin riktar sig även och verkar på chaperone sigma 1, en receptorsubtyp med förekomst i både nerv- och gliaceller i centrala nervsystemet med kapacitet att modulera biologiska mekanismer associerade med neurodegeneration. Sigma 1-receptorer utgör övertygande måltavlor för att farmakologiskt behandla neurodegenerativa tillstånd, och dimetyltryptamin agerar som en endogen regulator för sigma 1-receptorn, men interaktionen mellan dem sett till motorneuronsjukdomsprocessen är ej klarlagd.

Många europeiska länder har valt att omdefiniera sina juridiska riktlinjer beträffande ett antal medicinska växter, kring vilka man tidigare saknade kunskap, tack vare ökad insikt i deras användningsområden och tillgång till ny information och forskning. Detta gäller såväl dimetyltryptamin, såsom kaktus innehållande meskalin, och hur man lagmässigt förhåller sig till dessa beträffande isolerade ämnen – kontra det kompletta (och tillåtna) växtmaterialet. I Sverige friades en man från Kiruna, tillhörande den samiska ursprungsbefolkningen, år 2013 från åtal för att ha infört peruansk medicinsk kaktus i landet. Rätten fastställde att växtmaterialet i sin naturliga form inte kan anses utgöra en isolerad och klassificerad substans (sedan 1960-talet har ämnet meskalin reglerats lagmässigt, trots avsaknad av studier som styrker klassificeringen, och trots lång traditionell användning av naturfolk i hälsofrämjande syfte), och att terapiverksamheten som mannen bedrivit, som omfattar intag av Echinopsis Pachanoi-kaktus, inte utgör lagbrott, utan tjänat syftet att hjälpa människor med hälsoproblem. Ett annat prejudicerande fall i högsta domstolen med samma utgång, gällde ayahuascaväxter innehållandes dimetyltryptamin. Kaktusar från Echinopsis och Lophophora-släktet är traditionellt kända för återställande och rensande kroppslig verkan, och används bland annat för detta syfte inom traditionell etnobotanisk medicin.

För att tydliggöra det hela så är definitionen av ayahuasca i princip ett te, gjort på antingen endast växten Banisteriopsis Caapi , eller denna samt ytterligare växter innehållandes dimetyltryptamin. Ett te gjort på endast B. Caapi saknar det som kallas “visionära” egenskaper, då endast tillsatsen av växter innehållandes dimetyltryptamin i kombination med mao-hämmare från B. Caapi inducerar ett tillfälligt medvetandetillstånd som tidigare missvisande benämnts som “hallucinogent”. Det bör förtydligas att denna term ger upphov till negativa associationer, och är således föremål för obefogad rädsla och missuppfattningar. Till skillnad från uppfattningen många tycks ha, hallucinerar man inte saker och ting ut ur tomma intet, efter att ha druckit ayahuasca. Istället handlar det om sekvenser av inre drömlika visioner, som uppstår medan man vilar, i ett vaket och medvetet tillstånd, förutsatt att en viss mängd te har intagits. Det är i själva verket relativt odramatiskt, utöver att vissa människor som ännu inte hunnit vänja sig vid medicinen genom gradvis användning kan drabbas av upprörd mage, illamående och uppkastningar, något som kan relativt enkelt kan undvikas.

Detta är ofta föremål för missförstånd: Ingen stor mängd ayahuasca krävs för att erfara endast dess medicinska effekt – utan visuella fenomen, illamående eller andra oönskade biverkningar. Flera av de hälsoeffekter som eftersträvas kan även uppnås genom användandet av endast B. Caapi – utan övriga växter, vilket gör det möjligt att ytterligare undgå biverkningar. Det bör dock påpekas att synergieffekten mellan de båda växterna vid samtidig användning ger den bästa medicinska responsen. Överdrifter och okunskap beträffande ayahuasca gjorde inledningsvis att viktig information ignorerades, men då folk med erfarenhet av ayahuasca i kontexten medicinsk användning framträdit och påtalat dess relevans i förhållande till varierande hälsotillstånd, bland andra neurologiska, så har det forskningsmässiga intresset för ayahuasca återupprättats. Ayahuasca har använts för symptomlindring av Multipel Skleros och reumatism, av ett stort antal människor i Europa sedan tidigt 2000-tal. ALS, multipel skleros, Alzheimer’s och Parkinsons’s sjukdom har alla den gemensamma grunden att de involverar degeneration av nervceller i någon form. Det är därför troligt att en naturmedicin med brett spektrum och förmåga att påverka den nervcellbildande processen, och som också har påtaglig antioxidativ verkan, kan förebygga och nedsakta progressen av neurologiska sjukdomar i allmänhet.

I det fallet dramatiska eller surrealistiska berättelser om ayahuasca påträffas, härstammar de till stor del från resenärer som under sent 80- respektive tidigt 90-tal levde med stamfolk i sydamerika och deltog i traditionell rituell användning av ayahusca – intagandes exceptionellt tilltagna eller koncentrerade mängder av medicinen, med djuprensande och svåruthärdade upplevelser som följd. Denna medicin bör självfallet respekteras och nyttjas förnuftigt, men bör heller inte vara föremål för överdrifter eller missledande fakta som leder till att människor med ett medicinskt behov går miste om information och kunskap som i annat fall kunnat spela en avgörande roll för deras liv och hälsa. De fascinerande inre bildintryck som nämnts tidigare, som ayahuasca kan ge upphov till, verkar ofta ha ett naturorienterat tema – kanske kopplat rent psykologiskt till de förväntningar och associationer som föreligger. Vackra återgivningar i form av målningar av den peruanske konstnären Pablo Amaringo (1938-2009) ger en viss utseendemässig uppfattning kring detta. Visionerna uppstår av anledningen att kombinationen av alkaloider och tryptaminer i ayahusca tillsammans påverkar receptorer, som i sin tur stimulerar processen som gör att man relaterar till bilder och ord – vilket är av intresse och värde för forskning kring Alzheimer’s och andra demenssjukdomar.

Ayahuasca är bevisligen icke-beroendeframkallande, och används bland annat för att avvänja människor från drogberoenden, då ayahuasca har en dokumenterat abstinensbefriande effekt.

MAO-hämningen möjliggör att upptaget av dimetyltryptamin kan ske i kroppen, då det i vanliga fall och vid utebliven mao-hämning, bryts ned av enzymer i magen med utebliven effekt som följd. Dimetyltryptamin är molekylärt närmast identiskt med tidigare nämnda psilocybin från Dr. Ramos forskning. Teoretiskt arbetar den unika kombinationen av olika harmala-alkaloider från B. Caapi och dimetyltryptamin från ytterligare växter, på cellnivå för att reparera och nybilda nervceller, stimulera och förstärka överföringen av nervsignaler och skydda befintliga celler från skada. Detta är utan tvekan värdefullt från ett neuromedicinskt perspektiv.

Ayahuasca såsom förpackad och såld i hälsokostbutiker i Peru. Notera den bifogade etiketten med spårbar källa och datummärkning. Olika varianter av denna torkade växt finns tillgängliga, var och en med åtskilda men liknande proportioner mellan de innehållande alkaloiderna.

I Girona, Spanien anordnas sommaren 2019 en internationell konferens, där etnofarmakologer och neurologiforskare från hela världen samlas kring temat ayahuasca och andra medicinska enteogener. Bland andra föreläser Ede Frecska, M.D., Ph.D, University of Debrecen, om möjligheterna att återskapa hjärnceller, förebygga cellstress och reglera immunförsvaret genom växtämnen från ayahuasca. Detta event anordnas av ICEERS – International Center for Ethnobotanical Education Research and Service, och kan följas på:

https://www.ayaconference.com/speakers/

Undersökning av B. Caapi, Ayahuasca World Conference

Utöver sin förmåga att understödja och förstärka reparativ process av nervceller och förmågan att skydda celler från oxidativ påverkan, besitter många av dessa enteogena växter (och svampar) även psykoterapeutiska egenskaper. En tillvaro med degenerativ sjukdom innebär svår stress för patienter, och en påtaglig känslomässig lättnad, personlig insikt samt förbättrad förmåga att hantera situationen på sikt, kan uppnås genom att erfara enteogena medicinalväxter i en trygg och stöttande miljö, enligt välkända Johns Hopkin’s medical university.

Att dessa medicinska växter får upprättelse och vetenskapligt stöd är goda nyheter på flera sätt. Hållbar utveckling och miljöpåverkan är frågor som uppstår, och hittills är utsikten förhållandevis positiv. Många ekologiska plantager har uppstått i syd- och centralamerika, där ayahuasca odlas både för lokal användning och för export, vilket ger arbete och inkomst till människor från fattiga områden. Detta innebär också möjligheten för lokalbefolkningen att återanknyta till sin kulturella bakgrund, då ayahuasca är kulturarvs-förklarat i Peru och på andra platser.

Hållbar ayahuasca-odling, Brasilien. Dessa småväxta Chacruna-träd blir 2-3 meter höga.

Dr. Dennis Mckenna, en av världens mest erfarna forskare inom etnofarmakologi, talar om vikten av hållbarhet beträffande bevarandet av ayahuasca och regnskogen med alla dess övriga medicinalväxter. Detta berör alla människor som erfar hälsofrämjande verkan från dessa. Dr. Mckenna leder avdelningen för etnofarmakologi vid Heffter Research Institute, New Mexico, USA. Han är även verksam inom Academic Health Center vid University of Minnesota, och hade en ledande roll i organiseringen av Hoasca Project, en internationell biomedicinsk studie av ayahuasca, finansierad av Stanley Medical Research Institute.

Potentialen för denna naturmedicin, och kunskapen kring dess många tillämpningsområden har börjat kartläggas på allvar, vilket är positivt. Det är viktigt att man ej framhäver detta som något slags mirakelmedel, men rätt använt kan det på lång sikt fungera återställande, funktionsmässigt, på människor med neurologiska sjukdomar. Man bör på ett ärligt och vettig sätt informera människor om alla tillgängliga möjligheter att behandla ALS. Då det naturliga oprocessade växtmaterialet från vilket ayahuasca tillreds befunnits tillåtet, föreligger således inga hinder för svensk import av naturmedicinsk ayahuasca för de med behov att nyttja medicinen. Man bör dock iaktta varsamhet med dosering för att säkerställa en lagom grad av verkan, och en viss pålästhet är nödvändig för att kunna tillreda själva medicinalväxterna så att de samverkar korrekt. Utöver detta är en lämplig diet essentiell i samband med ayahuasca, för att minimera biverkningar och för att maximera upptag och omsättning av medicinskt verksamma ämnen. Den hjälp och information som krävs för dessa ändamål tillhandahålls deltagare i nedanstående pilotstudie.

En internationell pilotstudie pågår där patienter med ALS-diagnos från flertalet länder, inklusive Sverige, använder och dokumenterar effekterna av ayahuasca. Resultaten sammanställs inför en kommande utvärdering, med syftet att presentera användbara resultat för institutioner inom neurologisk forskning.

För att följa detta projekt, eller vid intresse att själv medverka i studien, klicka på följande länk: https://ayahuascatreatment.wordpress.com/2015/05/19/pilotprojekt-for-naturmedicinsk-als-behandling/

Ayahuasca har historiskt använts under lång tid, men endast relativt nyligen för behandling av neurodegenerativa sjukdomar. Eventuell varaktig förbättring och återställd förmåga i samband med användning antas i det fallet uppnåbar först på längre sikt. Inledande dokumentation från deltagare i studien anger gemensamma nämnare i form av ökad rörelseförmåga, reducerad spasticitet och förbättrad styrka, gångförmåga och kontroll i berörda delar av kroppen. Det bör dock påpekas att ingen av dessa deltagare helt tappat muskelkontrollen i berörda kroppsdelar före påbörjad behandling, och att det i nuläget ej är känt om dessa effekter förblir permanenta.

Summering:

Ayahusca kan komma att användas inom behandling för ALS och andra motorneuronsjukdomar baserat på det faktum att studier antyder unika antioxidativa effekter som verkar skydda celler i det centrala nervsystemet genom målsökning av celler via ett särskilt biokemiskt transportsystem, och att de ämnen som ayahuasca innehåller stimulerar nybildning och utveckling av hjärnceller samt uppreglererar kommunikativa förbindelser i nervsystemet. I studier har även betydande symptomförbättring hos patienter med Parkinson’s sjukdom kunnat konstateras – samtliga neurodegenerativa sjukdomar har gemensam grund, och mediciner verksamma inom en viss kategori neurologiska sjukdomar har ofta verksamhet och användbarhet även inom närliggande områden. Även baserat på bekräftelser från människor som använt ayahuasca för symptomlindring av multipel skleros och reumatism (notera åter gemensam grund för neurodegenerativa sjukdomar) dokumenterade i böcker om ämnet, och från (på ännu tidigt stadium) varierande grader av symptomförbättring från deltagare i pilotstudien som redan använt sig av medicinen under en tid. Studier påvisar även förmåga att reglera nivåer för att återställa normal metabolism i mitokondrier, och att minska excitotoxicitet i nervsystemet.

Ayahuasca har tillsammans med andra enteogener redan uppnått en hög grad av kredibilitet och upprättelse, även om kunskapsmässiga bitar kvarstår. Tills vidare förblir detta tillgängligt att utvärdera för de som väljer att utforska alternativet. Angående de neurodegenerativa sjukdomar som artikeln tagit upp, kan dessa växter ha en framtida roll som verktyg för att vända sjukdomsförloppet i ALS och relaterade neurosjukdomar.

ayahuascatreatment@hotmail.com